Homestylist

Lust och last
Nu har jag sett utställningen Lust och last. Tyvärr rådde det fotoförbud på den delen av utställningen på Nationalmuseeum. Men jag ska berätta lite.

Det var nutid och dåtid och köttets lustar som visades upp för allmänheten. På äldre tavlor från 1700-talet fanns nakna kvinnor med riktiga former, långt bort från dagens supertrådsmala modeller på Catwalken. Nej, här var kvinnorna kurviga och generöst tilltagna. Silikonbrösten lyste med sin frånvaro. Brösten som visades upp var av alla slags former. Både små och yppiga och lite mer fylliga runda. Det fanns nog något för de flesta.

Det fanns även statyer av nakna människor. Det fanns en skulptur av en vacker kvinna, men kvinnan var inte en riktig kvinna utan en hermafrodit. Hon hade kvinnliga former och bröst, men en penis. Från baksidan ser man bara en kvinna, man måste gå runt statyn för att se det andra. Kanske roade man sig förr genom att gå runt statyn och fnissa och skratta på festerna? Vem vet?

På utställningen berättades också om vad som ansågs sexuellt och dygdigt. Man visade upp ex på människor som hade kyskhetstecknen och ansågs ha god moral. I bilderna vävdes ofta symbolik in. Det kunde vara en katekes, ett lamm och lite andra attribut i ett porträtt av en person. Man ville då visa upp att personen var oskuldsfull och så vidare.

Det fanns bilder som visade på rollspel. På en tavla var det en nunna som visade bakdelen, då hennes nunnedräkt var uppdragen över midjan. Kanske var den någon rik herre som beställde ett sådant exemplar för att ha på sin privata kammare och fantasiera om något han ville göra? Tavlorna var gjorda med samma kunskap och målningstekniker som "anständiga" tavlor. De hade ägnats minst lika mycket tid.

Från mina konstkurser på universitetet vet jag att det ibland beställdes olika allergorier på beställarna själva. Ex så målades beställarnas ansikten in i bilder med en naken Venus. Det var vanligt att man använde gamla mytologier och berättelser och sedan gjorde nakna tavlor. Det var ett okej sätt att vara naken på... det var ju inte personerna ifråga, utan en roll av en grekisk myt som bara såg ut som en herre eller dam. Det var på modet att måla sådana tavlor.

Med på utställningen fanns också modern konst. Den bestod av allt från arrangemang av stereotypen man till storbilds-tv med en mörk och karg skog och dov hemskskräckfilmsmusik. Scenen påminde om skogen i filmen i en thriller. I vilket fall som helst - i ena hörnet ligger en kvinna, vars identitet inte kan avslöjas. Hon är naken. Hon ligger och tillfredsställer sig själv. Jag måste medge att det upplevde jag lite väl snuskigt. Det var det enda jag egentligen reagerade på som att den var provocerande. Kanske var det  miljön och att jag inte förväntade mig det av museet.

Man kunde också se diverse redskap och dåtidens minibilder på köttets lustar. Man kunde också se serier om en mans glory days och förfall i bordellerna och avslutet på sinnessjukhus.

Ja, det fanns en del som triggade tankarna. En tavla, en allergori av ett gudapar, tyckte jag var jättefin. De var nakna, tavlan var oval och färgerna himmelska i rosa-ljusblå toner. De svävade som på moln i naturlandskap. Ett lite drömsk onaturligt motiv och en miljö som är oplacerbar (också vanligt för tiden då tavlan gjordes). Den visade inte allt, vilket kan vara att föredra. Den dolde det mesta, men var ändå sensuell och vacker.

Museet var välbesökt och många gick och tittade på verken. Jag kan helt klart rekommendera ett besök. Utställningen håller på några veckor till.
Djursholm
Området vi alla hört talas om? Men säkert få av oss har besökt. I brist på annat nu när jag är ledig gjorde vi en utflykt till ett café ute på Djursholm. Den låg vid vattnet och fikat var både prisvärt och gott. Cafét hette Café Ekbacken tror jag. Vi tog oss en varsin fanta orange och lätt havbrisen blåsa i våra hår. Vi njöt av en vacker härlig solig dag. På vägen till cafét åkte vi som turisterna i Hollywood och stirrade stint på alla de vackra husen. Huset i det vackraste områdena var 600kvm och uppåt. Mitt lilla hus fick plats upp till 10 ggr i några av husen. Bor man i ett sådant hus hoppas jag att alla hjälps åt med städningen... fast jag tror nog man har råd med hushållsnära tjänster om man bor så stort. Jag kan tänka mig att driftskostnaderna är lika dyra som många andra i Sverige betalar för sina huslån. Jag tror inte jag skulle vilja ha ett så stort hus. Ett hus på 300kvm tror jag är min gräns... eller?

Nåväl husen var väldigt vackra i olika färger. Husen var ofta charmiga i äldre stil, även om det fanns nybyggda funkisvillor i kvarteren. Jag måste säga att funkisvillorna säkert är vackrare på insidan än utsidan, men jag tror nog att sekelskiftesvillorna är vackrare i mångas ögon. Husen hade många gånger tinnar och torn och spröjsade fönster. Vackra rutor inramade de vackra fönstren. Trädgårdarna var stora och generösa. En del hade väldigt öppet och tillgängligt, medan andra hade gömt sig bakom uppvuxna häckar på 5 meter. Jag tycker dock majoriteten hade öppna trädgårdar. Min vännina lämnade mig sin teori - ja annars syns ju inte de vackra huset och det vill dem väl? Kanske ligger det något i det. De vackra husen skulle försvinna helt om tomterna var för uppvuxna. Nu tillåts dem praktfullt ligga där i trädgårdarna och alla som vandrar förbi kan njuta av deras prakt. Husen var inte alla målade i en och samma färg, utan var underbart härligt varierade. Inget hus var det andra likt. Jag tror mångfalden är det som gör området vackert och intressant för dem välbärgade. De stora tomterna ger också en avskildhet. Området var inte allt för likt Österskär i mina ögon. Där är husen minst lika vackra och många ligger vackert nära vattnet. Ingenstans i området var det särskilt långt till vattnet.

Det fanns en marina där, men den var inte alls lika lyxig och glamorös som de båtarna som är förtöjda vid Djurgården. När vi satt på cafét så åkte det förbi en del båtar. En del av båtarna var för racingglada brats medan andra var mera för nöjesfiskare eller barnfamiljen. Det var så roligt att gå runt bland båtarna i både Djurgården och Djursholm, för man såg så väl syftet med båten. Jag kan tänka mig att en båt kan vara ett bra substitut för en sommarstuga för den som bor i en lägenhet i en stad.

Så har du själv varit på någon härlig utflykt i sommar?
Lars Wallin på Waldermarsudde
Idag har jag varit på Lars Wallins utställning på Prins Eugens Waldemarsudde. Tyvärr rådde fotoförbud i utställningen. Jag ska dock försöka ge dig en upplevelse av mitt besök.

Det var mitt första besök någonsin på Prins Eugens Waldemarsudde. Man kommer till en normal byggnad som ser ut som vilken museeum som helst. Under jord leds sedan besökaren vidare till det ordinarie huset där prinsen en gång bodde. Huset ligger vackert vid vattnet och den som bott och strövat i dessa områden har nog haft lite extra livskvalité. Många drömmer om att bo vid vattnet. Det är en viss känsla.

I huset fanns utställningen på tre olika plan. Vi kan se att Lars Wallin varit produktiv genom sina 20 år som designer. I varje rum fanns en guidebok där du kunde få information om vem som burit en dräkt och till vilket syfte. En del dräkter var beställda av "vanliga" personer (dvs ej kändisar, men ändå någon som har råd). En del klänningar skulle du nog känna igen, några bars av Petra Mede på Melodifestivalen. Det fanns även andra kändisar där, men mest tjejer eller män i glittrigt.

Jag blev väldigt förtjust i de vackra 1700-talskläderna som han hade skapat inför Gustav III föreställningen på Operan. Den föreställningen hade varit utsåld och de var bara de som prenumererade som hade haft möjlighet att se dem. Nu talas det om att det ska sättas upp en ny föreställning igen med alla dessa enormt vackra plagg.

Plaggen i teaterföreställningen symboliserar de färger och material som kungligheterna och kungen hade i olika tider av Sveriges historia. När Sverige blomstrade så hade de guld. Sedan när det var lite sämre tider i Sverige så blev materialen också mer sparsmakade. I verkligheten var då kläderna blå-röda, men Lars Wallin hade gjort konststycket att välja svart-rött. Antagligen för att blått ändå inte syns så bra på scenen. I slutet av av teatern bär alla vitt och det är mest valt för att den röda blodfläcken syns väl på scenen. Kläderna är enormt detaljrika och inte som andra teaterkostymer. Många teaterkostymer är inte alltid fållade och man har använt enkla metoder för att skapa en illusion av en välskräddad klänning eller manlig dräkt. Men dessa såg ut som riktigt ordentligt sydda plagg. De hade säkert kunnat bäras upp av någon moderiktig på 1700-talet. Nuförtiden sys de dock inte alltid för hand. Men jag tror nog mycket i dessa plagg var sytt för hand. Det går inte att få till den detaljrikedomen utan handkraft.

Det fanns scenkläder, bröllopsklänningar, cirkusdräkter, glamourföreställningar och annat i ensemblen som visades upp. Provdockorna i utställningen hade storlek 36, något jag vet att många av de som burit plaggen inte har haft. Guiden berättade att Lars Wallin anpassat plaggen genom att nåla om dem för provdockorna.

Bland brudklänningarna fanns en mycket modig klänning, den visade i princip hela benen framtill på bruden. Jag antar hon hade vackra ben som hon gärna ville visa upp. Emma Anderssons spetsklänning fanns också där. Den var väldigt amerikansk och prålig, men väldigt fin.

Det fanns en del klänningar som var modiga och andra som var mer "vanliga". Det fanns långa, korta och mittemellan. Det fanns klänningar i alla färger och alla möjliga mönster.

En kollektion som jag gillade speciellt var när Lars Wallin fullföljt en dröm och tillverkat klänningar av Josef Frank-tyger. De var som små skulpturer. Jättefint. Tänk er Josef Franks färggranna skrikiga tyger och en klänning med ett statement. En var vit, grå och blå i färgerna och hade en enormt vackra stela volanger som slingrade sig längs med benen på bäraren. Den var inte allt för olik den modiga brudklänningen med släp som visade benen.

En del tekniker och dekor återkom, ex hade en burits av Lena Philipson. Den klänningen var orange och slutade vid knät och var klockad i femtiotalsstil. Den klänningens dekor återfanns i en annan längre och röd klänning för ett annat event. Även tygerna skiljde sig åt.

Jag hoppas du som är intresserad av mode får chans att besöka utställningen som pågår några få veckor till. Det är helt klart värt det. Och för den som vill ha ett minne - så finns en bok med vackra bilder för 395 kr att köpa i museebutiken.